Usch vilken hemsk vecka… Så här psykiskt dåligt har jag nog aldrig mått.

I förrgår så fick min lilla pojke ge upp kampen om livet. Det kändes tungt att se honom försvinna. Igår var det min lilla flickas tur! Hon gav sig inte lätt men till slut fick även hon släppa taget! Jag hade hoppats så mycket på dessa två, att dem skulle besegra oddsen och ta sig igenom att vara så tidigt födda.

Det var antagligen för mycket begärt men kämpa det gjorde dem. Man blir lite rörd bara av att tänka på det!

Men nu har dem båda fått somna in och skuttar antagligen runt i himlen ihop och tittar ner på sin mamma och mig. Jag kommer sakna dem båda! Aldrig förr har jag behövt vara med om att två levande bebisar fallit ifrån oss. Men som sagt dem föddes alldeles för tidigt och mer kan man inte begära. Man får istället vara tacksam för den stunden dem faktiskt orkade vara kvar!

Nu får jag ta extra väl hand om deras mamma som fortfarande finns kvar och är världens underbaraste!

Tack alla mina underbara vänner för allt stöd! Ni är bäst… Och tack mamma och alla här hemma för att ni har vart med och tagit dem svåra besluten med mig, suttit vid min sida hos veterinärer och hjälpt mig kämpa med dem små!

♥♥♥